Del 11.
"Vänta lite nu... Jag har gått runt med känslan av att jag styr det här... Du har uppenbarligen gått i liknande tankar? Och nu handlar det plötsligt om en högre makt?"
"Det är invecklat."
"Är det verkligen det då? Jag tror inte det. Alltså det här med zombie-invasionen. Jag har sett en del zombie-rullar i mitt liv. De har alla förutspått det här ganska bra, tycker du inte?"
"Mjo... More or less."
"Och det här med känslan av att vi drömmer? Är det inte lite Matrix över det hela? Eller den där nya skitrullen för den delen... Inception? Eller varför inte Inland Empire? Alla Lynchs alster egentligen?"
"Vart vill du komma?"
"Jag vet inte, men det här känns som en stor parodi..."
"Du gräver för mycket. Jag sa till dig att inte gräva. Ifall de eller den som som styr det här inser att vi är något på spåren. Tja, då vet jag inte alls vad som kan hända faktiskt. Men säkerligen något mindre trevligt."
"Du har rätt. Vi sticker. Jag vet en kille som kan allt om sånt här. Jag var faktiskt på väg för att träffa honom. Honom, och alla andra mina vänner i Uddevalla."
"Vem menar du?"
"Låt oss bara säga att han kan en hel del om genrer."
Simon slänger ner det allra nödvändigaste i en gubbpåse av tyg - alkohol, kamera, ett extra linne, en extra gubbpåse i tyg, en antik tändare i marmor. Sedan smyger vi ut ur huset. Det är ett tyst och stilla villaområde han bor i, Simon. Perfekt för zombies att lurka runt i.
Vi går in i garaget för att låna familjen Kjells familjebil. De skulle säkert inte ha nåt emot att vi lånar den, om de ändå är i säkerhet på Bahamas.
Simon startar bilen och jag öppnar garageporten. Det borde jag inte gjort. Utanför står det hundratals zombies.
"Hur kom de hit så fort?!"
"Vi skyndade oss inte direkt, eller hur?"
"Starta bilen! Vi måste dra!"
"Jaja."
Simon vrider om nyckeln och bilen börjar kurra. Han trycker gasen i botten och sätter av ut i zombiehopen. Det är halt och oskottat och bilen börjar slira, den snurrar runt, runt och utanför flyger zombiesarna som träffas runt som vantar i luften. Sedan får Simon kontroll över fordonet och gasar ut på vägen.
"Det där hade du inte kunnat göra om på tusen år." säger jag och slår på bilstereon. Kapten Kosmos ljuder ur högtalarna på full volym samtidigt som vi styr kosan mot Uddevalla.
"Det är invecklat."
"Är det verkligen det då? Jag tror inte det. Alltså det här med zombie-invasionen. Jag har sett en del zombie-rullar i mitt liv. De har alla förutspått det här ganska bra, tycker du inte?"
"Mjo... More or less."
"Och det här med känslan av att vi drömmer? Är det inte lite Matrix över det hela? Eller den där nya skitrullen för den delen... Inception? Eller varför inte Inland Empire? Alla Lynchs alster egentligen?"
"Vart vill du komma?"
"Jag vet inte, men det här känns som en stor parodi..."
"Du gräver för mycket. Jag sa till dig att inte gräva. Ifall de eller den som som styr det här inser att vi är något på spåren. Tja, då vet jag inte alls vad som kan hända faktiskt. Men säkerligen något mindre trevligt."
"Du har rätt. Vi sticker. Jag vet en kille som kan allt om sånt här. Jag var faktiskt på väg för att träffa honom. Honom, och alla andra mina vänner i Uddevalla."
"Vem menar du?"
"Låt oss bara säga att han kan en hel del om genrer."
Simon slänger ner det allra nödvändigaste i en gubbpåse av tyg - alkohol, kamera, ett extra linne, en extra gubbpåse i tyg, en antik tändare i marmor. Sedan smyger vi ut ur huset. Det är ett tyst och stilla villaområde han bor i, Simon. Perfekt för zombies att lurka runt i.
Vi går in i garaget för att låna familjen Kjells familjebil. De skulle säkert inte ha nåt emot att vi lånar den, om de ändå är i säkerhet på Bahamas.
Simon startar bilen och jag öppnar garageporten. Det borde jag inte gjort. Utanför står det hundratals zombies.
"Hur kom de hit så fort?!"
"Vi skyndade oss inte direkt, eller hur?"
"Starta bilen! Vi måste dra!"
"Jaja."
Simon vrider om nyckeln och bilen börjar kurra. Han trycker gasen i botten och sätter av ut i zombiehopen. Det är halt och oskottat och bilen börjar slira, den snurrar runt, runt och utanför flyger zombiesarna som träffas runt som vantar i luften. Sedan får Simon kontroll över fordonet och gasar ut på vägen.
"Det där hade du inte kunnat göra om på tusen år." säger jag och slår på bilstereon. Kapten Kosmos ljuder ur högtalarna på full volym samtidigt som vi styr kosan mot Uddevalla.

2 kommentarer:
Packa vet han hur man gör med stil i alla fall, den där Simon.
Fuck yeah, skönt att du fortfarande lever och förhoppningsvis snart landar i Uddevalla!
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
Länkar till det här inlägget:
Skapa en länk
<< Startsida