Del 13.

"Jag ska hitta min flickvän." säger Simon.
"Vem som än ska försöka ta sig från Tureborg behöver mig för att lyckas." säger Bankel.
"Jag vill se om Jocke faktiskt är i hamnen." säger jag.
"Är det bara du i hela vår umgängeskrets som kallar honom Jocke?" säger ingen.
"William. Om det visar sig att Jocke har en båt redo, då behöver vi en kapten."
"Tja. Jag börjar ändå tröttna på kylan." säger William.
"Låtom oss skrida till verket." säger Bankel. "Jag följer med Simon. Han behöver en karl om han ska ut på självmordsuppdrag i Uddevallas övre regioner."
"Bra. Sedan möts vi säg, kl 20.00. i Uddevallas hamn. Vid muséeparken. Har alla fungerande klockor?"
"Min fungerar utmärkt." säger Simon och pekar på ett litet sovjetiskt praktexempel på hur kommunismen står och faller med detaljerna. Visarna står still, men det är nog bara bra när man jobbar 18-timmarspass. Man vill liksom inte bli påmind.
"Jag har en klocka." säger Bankel.
"Jag med." säger jag.

Bankel leder ut oss alla i hissen. Dock tar vi på oss våra byxor först. Det är kallt ute. Bankel rynkar på ögonbrynen, men säger inget. Han förblir byxlös.

"Jag har blandat till en härlig sprängladdning av tandkräm, olivolja och gäst." säger Bankel. "När jag kastat ut den inväntar vi smällen och sedan springer vi. Okej?"

Han gör som han sagt och sedan, BOM. Vi rusar ut ur lägenheten och ner mot en liten stig som leder från baksidan av byggnaden och vidare mot stan. Bankel instruerar oss hela tiden om när vi ska stanna upp och när vi ska röra oss. Han kikar kring varje krök och siktar mot varje buske.
Simon och William tröttnar snabbt på tramset och börjar istället gå i rask promenadtakt, diskuterandes för-och nackdelar med färdig bearnaisesås på påse. Vissa föredrar pulver. William berättar om sina experiment med att tillaga den perfekta såsen från scratch. Jag håller mig nära Bankel. Jag har aldrig varit något stort fan av matlagning och relaterade ämnen.

Innan vi vet ordet av är vi på Tureborgsbron. Bankel informerar intresserade av att broar kan vara ytterst luriga i gerillakrig. Simon börjar nynna på en RATM-låt och William deklarerar sitt eviga krig mot snö och kyla. Han vill snabba på stegen.
"Ju fortare man kommer fram, desto kortare tid befann man sig utomhus." säger han och knatar på över bron. Då ser vi att det närmar sig folk från andra sidan. Problemet är bara att folket inte är vanligt folk, utan dött sådant. Vi vänder oss om och ser att det även närmar sig zombies från den sidan bron. Jobbigt läge. Bankel dividerar med sig själv och kommer fram till att hans vapen inte kommer kunna hålla undan alla dessa fiender.
"Vi ligger risigt till, grabbar."