Del 23.

Bahamas ser i vanliga fall ut som paradiset. Sandstränder, små öar med palmer. Sol och klart vatten.
Nu ser det dock bara grått ut. Grått och trist. Jag går runt på däck och funderar över varför, samtidigt som färjan går på grund utanför en långgrund strand.
"Sådärja!" informerar kapten William genom högtalaren. "Nu kommer vi inte längre, men vad gör väl det? Paraplydrinkar, någon?"

Folk börjar lämna fartyget. Vattnet vid fören är inte djupare än en halvmeter. Vattnet vid aktern är bråddjupt. Folk skrattar och är glada. Alla utom jag, Joakim och Simon.

"Varför är allt grått?" undrar Joakim.
"Jag vet inte... De andra tycks inte märka något." svarar jag.
"Förmodligen handlar det här om min vanliga tur. Jag VILL. INTE. veta." säger Simon.
"Kan det ha något att göra med..." börjar Joakim.
"Förmodligen." suckar Simon.
"Fryser inte ni?" undrar jag. Folk springer runt i t-shirts och uppkavlade byxor. Själv tog jag just på mig en extra tröja.
"Jag är allt lite frusen." säger Joakim.
"Det är som vanligt." säger Simon.

William lallar förbi med en paraplydrink i handen. Efter kommer Olof med en öl med ett paraply i. Sedan kommer Jonas med en öl utan paraply i.
"Tog du ett sugrör åt mig?" frågar Olof.
"Du dricker öl!" svarar Jonas.
"Ja?"

"Vart ska ni?" avbryter jag.
"Vi ska leta upp en bar nära stranden." säger William.
"Där väntar våra damer." säger Olof.
"Vilka damer?" frågar jag.
"Lovisa och Josefin såklart?" säger Jonas.
"Hur vet ni det?" frågar jag.
"Eh... Det vet vi ju." säger Olof. Sedan traskar de tre semesteralkisarna vidare.

"Vad fan var det där?" frågar Joakim.
"Jadu." säger jag.
"Förmodligen något jobbigt." suckar Simon. "Ska vi följa efter? Jag behöver något starkt. Med ett paraply i."

Vi gör som Simon föreslagit och hittar snart en pittoresk liten strandbar, bland palmer och kokosnötter. William, Olof och Jonas slår sig ner och blir genast serverade av bartendern. Bartendern som ser väldigt bekant ut. Josefin?

"HUR FAN visste ni att de var här?" undrar jag.
"Vilka?" svarar Olof.
"Never mind." säger jag och vänder mig mot Joakim och Simon. "Vi har att göra med en riktigt sjuk typ. Varför är allt grått?"

"William. Är allt grått?" frågar Joakim.
"Va?" svarar William.
"Det var bara det jag ville veta." säger Joakim. "Hörni, vad fasen ska vi göra?"
"Har ni läst Alice i Underlandet?" frågar jag. "Den boken går till stor del ut på att författaren försöker få Alice att acceptera det som händer. Att inte vara rädd..."
"Jaha?"
"Tja. Om vi skulle försöka att täppa igen hålet vi grävt... Tror ni det hade blivit vackert för oss här då?"
"Låter som en ypperlig idé." säger Simon, och genast blir han lite mer färgglad. "Nu ser jag!" utbrister han. Sedan beställer han en drink, och så är det inget mer med det.

"Jadu Joakim. Vad säger du?"
"Jag vill tillbaka till färjan. Jag tror jag vill prata med Camilla om det här. Hon försöker just nu väcka Peter."
"Ok. Jag följer med."